Stafettsuccé på Hellnerstadion

Världscupen på Dundret fick en fantastisk final med en stafettdag som skapade lyckorus i de stora publikleden på Hellnerstadion och längs banan.

Först bröt de svenska damerna 14 års väntan på en stafettseger i världscupen och sedan utmanade de svenska herrarna på allvar jättefavoriterna Norge fram till en dramatisk stafettrysare.

Till slut fick Sveriges slutman Edvin Anger ge sig i kampen med det norska esset Jan Thomas Jenssen, som även spurtvann i världscuppremiären i Ruka.

Stafettdagens stora höjdare var dock den svenska segern på damsidan, som verkligen var efterlängtad eftersom Sverige inte har vunnit en damstafett i världscupen på hela fjorton år.

Senast det hände före dagens triumf på Dundret var i norska Beitostölen 2009 då en viss Charlotte Kalla körde slutsträckan.

– Äntligen slog det för oss. Vi ville verkligen vinna idag. Det har varit sån stolpe ut för oss i många stafetter nu trots att vi varit favoriter, säger Ebba Andersson.

På den tredje sträckan i fri stil klev hon fram och blev matchvinnare för Sverige.

USA chockade med att toppa sitt lag med essen Jessie Diggins och Rosie Brennan på de två inledande klassiska sträckorna och det gav USA en ledning uppemot tjugo sekunder i stafetten efter att Moa Lundgren och Emma Ribom kört bra för Sverige.

Men då klev en segersugen Ebba Andersson in på arenan med sin urkraft och skejtade stenhårt på fristilen mot både Tyskland ( Pia Fink) och Norge med Anne Kjersti Kalvaa. Sakta men säkert tog hon in sekunder.

-Jag ville åka stort och inte förivra mig. Skönt att jag också kunde ge Moa Illar några sekunders försprång ut på sista sträckan som hon förvaltade på bästa sätt fram till segern.

Moa Ilar som ankare åkte så stabilt, stort och lugnt på slutsträckan och verkar redan nu ha blivit en väldigt viktig kugge i kommande stafetter.

Sverige har en fantastisk bredd på damsidan numera och kunde alltså vinna den här viktiga segern på hemmaplan på Dundret trots att flera ess, som Frida Karlsson, Jonna Sundling, Linn Svahn också är med och krigar om platser i ett svensk stafettlag. Det är så imponerande! Tyskland blev tvåa och USA trea.

Den norska pallmissen var också uppseendeväckande. Det har nämligen inte hänt sedan mars 2007..!

Inspirerade av tjejernas segersuccé så lyfte sig också de många gånger nedklassade svenska herrarna till stordåd.

De lyckades inte vinna, men bjöd verkligen upp jättefavoriterna Norge till kamp. Johan Häggström körde första sträckan, där det var svårt att skapa luckor, men han växlade över som tvåa och följdes av Calle Halfvarsson som också åkte bra.

På den tredje sträckan i fri stil gjorde skade- och sjukdomsdrabbade Leo Johansson en riktig kanonsträcka där han körde ikapp den norska stjärnan Simen Hegstad Krueger och skickade ut Edvin Anger i ledningen.

Åsarna-åkaren åkte offensivt och starkt och varvade tillsammans med Norge och Tyskland en bit bakom. Edvin Anger krigade hårt.

– Jag kände att vi kunde ha något stort på gång men när Norge kom ikapp så åkte Jenssen, som är i toppform, väldigt fort och då kunde jag inte hänga på, berättar Anger.

Det var 900 meter kvar när han tvingades släppa, men oerhört bra kämpat av Edvin Anger som också hela tiden utvecklas styrkemässigt i sin karriär som kan bära hur långt som helst.

Jublet ekade i de stora åskådarleden när han på allvar matchade norrmännen.

Med det stora firandet av de svenska stafettframgångarna kan också arrangerande Gällivare glädja sig åt en synnerligen väl genomförd världscuptävling på Dundret.

En cuptävling där hela samhället engagerat sig till max för att allt ska bli så bra som möjligt. Arrangörerna har också fått mycket beröm från skidvärlden i samband med tävlingen, som också direktsänts i TV i tretton länder och även synts i andra typer av sändningar. Förhoppningen är nu att få nya världscuptävlingar i framtiden till snösäkra Dundret.

Håkan Svensson